Information och anmälan till Forskningsresan 2014 i Arvidsjaurs kommun

Skövlingen av naturen i de norrländska skogarna har pågått alltsedan den norrländska sågverksindustrin på allvar tog fart under 1800-talets sista halva. I början var ingreppen små i relation till den kvarvarande arealen urskog och naturskog. Nu har så mycket av gammelskogen försvunnit, att man inte kan nå upp till de 17 % som Nagoya-avtalet säger; ”17 % landareal ska skyddas och arealen måste vara av representativa naturtyper och av ekologisk relevans”. I virkesbristens tecken blir striden om de sista något så när gamla och grova träden allt hårdare och naturen allt mer klämd. För att i någon liten mån bromsa denna skogsskövling arrangeras varje år på ett eller två ställen Forskningsresan i Naturvårdens Utmarker.

När Forskningsresan startades år 1991 tänkte grundaren Anders Delin att de flesta biologer och artkunniga människor finns i Götaland och Svealand. Däremot de största ännu inte skyddade skogliga naturvärdena finns i Norrland, speciellt i mellersta och norra Norrlands inland hittas dessa fortfarande. Under de många år som gått sedan starten har detta bekräftats vara en grov men i stort sett sann beskrivning.

Det har visat sig vara lätt att hitta gammelskog med mycket höga naturvärden men med mycket sparsam dokumentation av artinnehållet. Forskningsresan har besökt norra Dalarna, nordvästra Hälsingland, Härjedalen, Ångermanland, norra Jämtland, södra och norra Lappland och överallt funnit naturvärden värda att bevara. Överallt har också skogsnäringens bristande respekt för naturvärdena varit uppseendeväckande. De inventeringar som har kommit till stånd genom Forskningsresorna har bidragit väsentligt till dokumentationen och därmed förhoppningsvis också till ett framtida skydd för vissa områden. Striden om de knappa statliga medlen för reservatsbildning förs med rödlistade arter som vapen. Genom att få de kunniga biologerna att komma till utmarkerna har förhoppningsvis deras kunskaper kommit till ändå större naturvårdsnytta än om de hade varit verksamma enbart i sina hemtrakter.

De som har deltagit på Forskningsresan har haft högst varierande erfarenhet och kunskap inom mycket skilda områden. Främst har det varit inom områdena skogsbiologi, kärlväxter, mossor, lavar, svampar, skalbaggar, skinnbaggar och fåglar som vissa deltagare har haft stor sakkunskap. Andra deltagare har deltagit för att lära och för att njuta av vildmarksscenerierna. Även barn har deltagit, och bidragit till allas upplevelser. Specialisterna har varit mycket generösa. Ingen fråga har varit för dum för att ställas. Varje entusiastiskt utrop har smittat andra deltagare. Ingen organism i skogens myller har varit för oansenlig för att granskas under luppen. Ganska ofta har åtminstone några i gänget lärt sig något på dessa djupdykningar i terrängen. Ofta har en expert på ett visst område gjort intressanta fynd inom en artgrupp som han inte behärskar och ibland har en nybörjare gjort dagens intressantaste fynd.

Alla som har deltagit i Forskningsresan har fått upplevelser, även av estetisk natur. Många har fotograferat, några är verksamma bildkonstnärer. Kanske har upplevelserna även motiverat skrivande om natur. Forskningsresan är inte bara vetenskap, faktasamling, dokumentation och naturvårdsdebatt. Det man ser av naturens stora drag och under luppen ger också starka estetiska upplevelser, som man tar med sig hem och gärna sprider bland vänner och bekanta.