Hur ska Dalarnas tunga industri rädda klimatet?

panelen_2_komp

Den tunga industrin i Dalarna står för runt 40 procent av utsläppen av växthusgaser. Vad gör SSAB Tunnplåt, Kvarnsvedens Pappersbruk och Grycksbo Paper för att minska sin påverkan? Tre industriföreträdare berättade på en hearing ordnad av Naturskyddsföreningen i Falubygden om hur de arbetar med energi- och klimatfrågor.

Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson inledde kvällen med en kort redogörelse över dagsläget.

– FN:s klimatpanel IPCC, lämnade i mars en rapport som visar att läget är värre än den förra rapportens värsta scenario. Klimatförändringarna går snabbare än någon kunnat förutse och vi närmar oss med förfärande hastighet s.k. ”tipping-points” när klimatförändringarna accelererar helt utanför vår kontroll. Skutan måste vändas inom 5-6 år. Det behövs en global Marshallplan för klimatet.

– Jag är ändå optimist, fortsatte Svante. Mycket av tekniken finns, det är billigare att göra åtgärder nu än att vänta och medvetenheten är stor. Vi behöver bara byta mentalt fokus. Ett energieffektivt samhälle är inte tagelskjorta på, vi behöver inte offra oss. Det är mycket lättare att bli fossilbränslefria än vi tror. Men det krävs spelregler och politik!

Av Dalarnas klimat- och energistrategi som kom förra året framgår att två områden är problematiska när det gäller minskning av fossila koldioxidutsläpp, transporterna och den tunga processindustrin. För Naturskyddsföreningen är det därför intressant att undersöka vad som händer på de områdena. Denna kväll var det alltså processindustrins tur.

Representanter för SSAB i Borlänge, Kvarnsvedens Pappersbruk och Grycksbo Paper berättade om sitt arbete för att minska energianvändningen och utsläppen av växthusgaser.

Jonas Larsson, miljöchef på SSAB i Borlänge, sade att 60-70 procent av den tunnplåt de levererar går till fordonsindustrin och 90 procent av miljöbelastningen ligger i användningen av produkterna där plåt ingår, bara tio procent av miljöbelastningen kommer från tillverkningen av plåt. Genom att tillverka stål som är starkare kan produkterna bli lättare och då kan t ex bilar dra mindre bränsle.

De stora miljöproblemen finns i Luleå och Oxelösund som levererar stålet. Masugnarna eldas med koks från stenkol och står för 90 procent av SSABs koldioxidutsläpp. Tillsammans med andra stålbolag i Europa forskar man för att hitta en process som inte bygger på fossilt kol men det kommer att ta tid att få fram en sådan process.

Anders Nygårds, Grycksbo Paper, berättade att hela bränsleanvändningen i företaget har konverterats från olja till biobränslen. Man använder ett energiledningssystem, kallat PFE, som gett en sänkning med 320 ton koldioxid per år. Och man kartlägger alla utsläpp längs hela produktionskedjan så att man får bättre kunskap, som grund för åtgärder. Effektivare produktion ger också mindre utsläpp.

Också Kvarnsveden använder till största delen biobränslen för sin produktion. Anders Hellemar är energiansvarig för Stora Ensos verksamhet i Sverige. Han sade att koncernen mest använder biobränsle men en mindre del fossil energi används för torkning. Stora har sålt sin kraftrörelse och en tiondel av koncernens kostnader går till energi. Man försöker återanvända interna energiflöden så att det blir så lite spill som möjligt.

Energiexperten Göran Bryntse påpekade att den energiintensiva industrin kan spara en tredjedel av sin elanvändning med effektivare pumpar (som står för den största enskilda energianvändningen i pappersindustrin), fläktar, motorer, motorstyrning och konvertering av spillvärme till el. Där är den tunga industrin i Dalarna dålig. Den nya teknik som kommit har inte införts här. Det finns mycket spillvärme. Och pappersindustrin skulle inte behöva släppa ut någon fossil koldioxid alls.

Per-Erik Sandberg från länsstyrelsen berättade om Dalarnas energi- och klimatstrategi som visar att det är fullt möjligt att halvera utsläppen på sikt.

– Tekniken för energieffektivisering finns, länet har stor potential för produktion av bioenergi och det skapar dessutom tusentals jobb. Industrin säger ofta att det inte går, men när styrmedlen kommer, visar de att det är möjligt. Det behövs insikt, vilja och mod!

Transporterna är ett svårlöst problem. Den dåliga standarden på järnvägen gör att t ex Kvarnsveden kör bara 80 procent av godset på järnväg. Med dubbelspår kan det bli 100 procent. Grycksbo har räknat ut att det mest effektiva är att köra lastbil till Mellansverige och sedan tåg ner till kontinenten. På en fråga från Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelssons om industrin kommer att klara nollutsläpp till 2050 svarade de tre industriföreträdarna att det beror på transporterna. Går det att transportera på ett koldioxidneutralt sätt kan de nog nå målet.

Vad driver på utvecklingen? Det framgick att det egentligen inte var statliga påtryckningar som gav minskad energianvändning utan ett systematiskt sätt att arbeta med energifrågor. Grycksbo har använt ett energiledningssystem som gett kraftiga sänkningar av utsläppen och man har nu konverterat helt från olja till biobränslen. Grycksbos kunder är också en stark pådrivare, det första de frågar efter är miljön.

Ett annat sätt att komma framåt är branschvis utveckling av tekniken. Då kan man också gå fram snabbare än vad politiska överenskommelser säger, utan att riskera att bli efter i konkurrensen. Ett exempel på branschsamarbete: Tillsammans med andra stålbolag i Europa forskar SSAB för att hitta en masugnsprocess som inte bygger på fossilt kol. Då kan man komma åt de stora utsläppen av koldioxid. Men det kommer att ta tid att få fram en sådan process. Det viktiga är konkurrensneutralitet, att det är samma spelregler för alla i branschen.

Kommer dagens hårda tryck på skogen som råvaruresurs att kvarstå i framtiden? Helge Sonntag, ordförande i Naturskyddsföreningen i Falubygden, undrade om industrin kommer att kunna fortsätta exportera globalt. Kommer inte marknaderna att krympa med de lägre konsumtionsnivåer vi måste anpassa oss till? Är det rimligt att fortsätta med globala transporter? Och Bryntse sade att det är skogen snarare än elen som är en bristvara. Vi har sedan år 2000 sparat in el motsvarande ett kärnkraftverk. Axelsson sade att det behövs mer av skogsreservat för att skydda den biologiska mångfalden när papperskonsumtionen ökar. Kanske ska vi gå ner i papperskonsumtion?

Nygårds svarade att vi nog kommer att få en utveckling med minskad pappersanvändning. Papper kommer att användas där det är överlägset men andra medier kan nyttjas där de är bäst.

Svante Axelsson fann i sin sammanfattning grund för optimism. Men det krävs ändå offentliga styrmedel så att förändringar kan förlösas. Och industrins företrädare trodde att de ligger bra till när kraven på industrin höjs internationellt. Svaret på Svante Axelssons fråga ”kan energiintensiv industri överleva med högre energipriser, kännbara priser på utsläppsrätter och ökade koldioxidskatter?” verkade bli ett ja.

Text och foto: Bernt Lindberg/Lillian Lundin Stöt

Åhörarna fick testa sina klimatkunskaper i en klimat-quiz (övre bilden).

Svante Axelsson, Naturskyddsföreningens generalsekreterare (nedre bilden).

quiz_komp

Svante_komp